Välkommen! Logga in Bli medlem

avancerad

Lite om Beowulf

08/11 18:41
3 votes were received.
All visitors can vote.
Rate this post:



BEOWULFDIKTEN
Beowulf var en superhjälte, ungefär som Stålmannen och Fantomen är idag. Han slogs mot tre onda monster – ett havstroll kallat Grendel och Grendels trollmoder, samt på sin ålderdom mot en eldsprutande drake. Beowulf besegrade dem alla, även om han fick släppa till livet i striden med draken.

Man brukar förklara sagornas berättelser om hjältarnas strider med havstroll och drakar som fornmänniskans kamp mot det övermäktiga havet och härjande skogsbränder. Men kanske är Grendel istället en sjörövare och draken den svenske kungen Ale…

HAR BEOWULF FUNNITS?
Vi känner honom bara genom den forntida dikten Beowulfkvädet som tillhör den nordeuropeiska litteraturens främsta skatter: den består av 3,182 versrader på fornengelska som har bevarats i ett manuskript från 1000-talet. Men originalet skrevs troligen redan vid mitten av 700-talet av en anonym skald vid ett kristet hov i något av de anglosaxiska kungadömena i östra England. Skalden är av samma klass som Shakespeare och måste ha varit mycket populär. Man kan av diktens struktur se att handlingen var allmänt bekant i hela den germanska världen och att stycket troligen spelades ofta, ungefär som en teaterpjäs.

Händelserna i dikten utspelas redan på 500-talet, och en del av dem bygger på historiska fakta eftersom de har skrivits ner i samtida frankiska kungliga krönikor. Bland annat beskrivs ett krigståg som Beowulf gjorde tillsammans med den västgötiske kungen Huglek på 520-talet, vilket ger forskarna en milstolpe som gör att vi kan tidsbestämma de flesta personerna i dikten samt – vilket är otroligt viktigt – och även ger inblick i den tidigaste svenska historien.1

VEM VAR BEOWULF?
Beowulf är ett smeknamn (en kenning) som betyder Bi-varg, alltså "Björnen (som äter honung)". Vissa forskare tror att ett stycke i dikten avslöjar att Beowulfs rätta namn var Älfhere, alltså Alvar.

Den götiske kämpen Beowulf är son av svensken Eggtheow, som flytt till Danmark efter att ha dödat en medlem av mäktig ätt. Eggtheow själv tillhör Waegmunds ädla ätt, som är en gren av den kungliga svenska Ynglingaätten. När Eggtheow kommer till Danmark blir han vän med den danske kungen Roe, som betalar böterna för dråpet, men Eggtheow vågar inte återvända till Svealand utan bosätter sig för säkerhets skull i Götaland hos kung Hredel. Han gifter sig med kung Hredels dotter, och de får sonen Beowulf. Beowulf fostras sedan av sin morfader Hredel, kanske efter att Eggtheow dött. Beowulf var alltså svensk på fädernet, och göte på mödernet.

Beowulf blir den främste av alla götakungen Hugleks kämpar. Han hade trettio mans styrka, och var känd för sin skicklighet med svärdet. Redan som ung hade han simmat ikapp och brottats med havsvidundret Breka i det kalla norrhavet. Kung Huglek stupade under härjningar i Frisland på 520-talet, vilket ger en milstolpe för de skildrade händelserna. Det finns även starka arkeologiska kopplingar mellan Beowulf och aristokratin i Nordeuropa. Sutton Hoo, Ultuna, Vendel, Valsgärde – som alla är monument över samma elit som skildras i Beowulf.


Prakthjälm i järn med bronsbeslag funnen i en båtgrav vid Vendels kyrka, 40 km norr om Uppsala

VAD HANDLAR BEOWULFDIKTEN OM?

1:A DELEN
Först skildras den danska kungaätten ”skjoldungarna” och kung Roe Halvdansson i Lejre i Roskildefjorden på Själland. Hans älskvärda drottning Waltheow, Roes far Halfdan och bror Helge (Hundingsbane) och Rolf Krake omnämns också.

Danerna levde intill det fruktansvärda folket hadobarderna, ”stridsskäggen”. Kung Roe gjorde ett försök att försona de två folken genom att trolova sin dotter, Freaware, med Ingeld, son av hadobardernas kung Frode. Men försöket misslyckades. Vid svärsonen kung Ingelds angrepp på Roes kungahall gjorde Roe processen kort med det fientliga folket. Ingjeld och hans mannar höggs ned, och hadobarderna sveptes bort. Att vrida sönder kungens spjut var ett symboliskt och rituellt sätt att eliminera hadobardernas och Ingelds förmåga att föra krig igen.

Roe bygger en stor och mäktig mjödsal, kallad Hjort eftersom dess gavlar var prydda med hjorthorn. Kung Roe levde med sitt hov i fred och lycka, tills friden bröts av sjötrollet Grendel,2 som bodde i ett kärr nära Hjort. Grendel hade tröttnat på de eviga festerna och skrålen i gästabudshallen. Varje natt bröt sig monstret Grendel in i Hjort, dräpte de sovande krigarna i salen och drack sig otörstig på deras blod. På morgonen återstod bara för de överlevande att samla ihop resterna av de illa tilltygade döda männen.

Kung Roe hyrde in de bästa kämpar pengar kunde köpa för att skydda sitt hem. Men det gick på samma sätt natt efter natt. Inget vapen bet på Grendel och ingen normal man kunde mäta sig med vidundrets styrka; alla som övernattade i det blodbestänkta huset mötte samma gruvliga öde. I tolv år varar denna olycka.

När Beowulf får reda på att Grendel hemsöker kung Roe i Lejre, vill han att mäta sin styrka med odjuret. Även kung Huglek av Götaland tilltalas av idén och gav Beowulf fjorton av sina modigaste män. De seglar till Lejre och blir vänligt mottagna av den modfällde kung Roe. Beowulf förklarar att han är släkt med götakungen, och har kommit för att klara av skadedjursbekämpningen på platsen. Eftersom Beowulf hade hört att monstret inte använde sig av vapen, så lovar han att han inte heller ska göra det.

Vid en stor fest förolämpas Beowulf av Unferd (ofärd), en släkting till kungen, som inte trodde att han skulle ha större lycka än de tidigare offren. Beowulf ber då stolt att få sova i salen samma kväll, med bara sitt svärd som sällskap. Hallen utryms och hovet tränger sig skrämt samman i visthusbodarna. Vid midnatt hörs dundrande slag mot hallens portar, som flyger upp, och den fasansfulle Grendel kommer inrusande, drypande av gyttja. Han vädrar i nattmörkret för att få vittring på en människa. Beowulf hade bara låtsats sova och flyger upp innan trollet hinner slå sina klor i honom. Det blir en våldsam kamp, men hur skickligt Beowulf än svingar sitt svärd Naegling, vill eggen inte bita igenom Grendels sega hud. Då kastar Beowulf ifrån sig sitt svärd och sin skyddande brynja för att möta odjuret i närkamp, bara klädd i en yllesärk. Grendel var hal som en ål, men Beowulf får grepp om trollets ena arm och vägrar släppa taget. Grendel vrålar av raseri och smärta, och kastar sig runt i kungahallen, tills Beowulf sliter av odjurets arm. Att Beowulf inte använde sina vapen var en bra idé, för inga vapen bet nämligen på Grendel. Gnyende flyr Grendel bort från Hjort och dyker ner i sitt dystra kärr. Inget hördes sedan från honom.



Dagen därpå är alla imponerade av Beowulf som obekymrat tvättar av sig trollblodet. Alla förundras och förfasas av monstrets enorma arm, som man hänger upp i taket som en trofé. Nu ställer danerna till med en fest som ingen skådat i Danmark på en hel mansålder, och rika gåvor ges till Beowulf. Han hyllas som landets räddare och skålar utropas till hans ära. Frampå småtimmarna var alla döddruckna och inte längre i stridsdugligt skick. Då byts glädjen i fasa, för på natten kommer Grendels moder, en led trollpacka, för att hämta sonens avslitna arm. I vrede stampar hon ihjäl kung Roes rådgivare, stjäl Grendels arm och störtar tillbaka ut i natten. Hon undkommer eftersom Beowulf inte finns i hallen – han har sovit i ett hus alldeles intill.

Nästa dag beslutar man sig för att göra slut på trollplågan, och ger sig av för att uppsöka odjuret i dess tillhåll, en sjö uppfylld och omgiven av skräck och fasa. Bara Beowulf vågar åta sig uppdraget. Han dyker till bottnen i träskets mörka vatten och nere i trollboningen träffar han trollpackan vid Grendels döda kropp. Trollmodern var om möjligt en ännu värre motståndare än Grendel. Hon grep tag i Beowulf och slet in honom i sin håla och trycker ner honom på botten. Än en gång sviker hans svärd honom, och han får ge sig in i närkamp med otyget. Trollkonan tar ett stort, rostigt svärd från väggen och måttar ett hugg mot Beowulf. Men guldbrynjan som han fått av kung Roe skyddar honom, och klingan studsar bara åt sidan. Istället tar Beowulf svärdet ur trollets klor och skär av hennes huvud. Trollblodet var så skarpt att svärdets blad upplöstes ända ned till fästet. Under en säng hittar Beowulf Grendels lik. Han tar Grendels och trollmoderns huvud och det tunga svärdsfästet med sig tillbaka till Roe.



Ny glädje och nya skänker, segraren belönas rikligen på nordiskt vis med armringar i guld och höviska tal. Efter väl förrättat värv och grundligt firande, återvänder hjälten Beowulf och de överlevande männen över havet hem till Götaland, och anländer där till götakungens Hugleks hov.

2:A DELEN
I den andra delen har skalden infogat ett antal episoder i handlingen, som skildrar händelser i götarnas historia och särskilt om deras strider med svearna. Med götar menas här västgötar. I riket Götaland ingick vid den tiden även norra Halland och södra Bohuslän. De kallas också havsgötar och vädergötar.

Till straff för krigståg som sveakungen Angantyrs söner Ale och Ottar gjort på götarnas område, anfaller västgötakungen Hädkyn plötsligt hjärtat av sveaväldet och rövar bort Angantyrs drottning, och deras två söner Ale och Ottar. Men den åldrige sveafursten samlade snart en mäktig här, överfaller och dödar kung Hädkyn och omringar götarna i skogen Hrefnesholt. Han skriker och hotar hela natten att nedgöra dem på morgonen. Men stridslyckan vänder. Den fallne götakungens yngre bror Huglek blir götarnas konung, och kommer med en här till götarnas undsättning. Angantyr och hans män söker då sin tillflykt på högre mark i en gammal borg. I den våldsamma drabbningen huggs den gamle gråhårige sveakungen Angantyr ned av Eofor, men den gamle mannen sårar Eofors broder Wulf dödligt. Svearna blev alltså slagna av götarna och drivs tillbaka.

En tid därefter, omkr. år 515, gör kung Huglek en olycklig härfärd till sjöss mot friserna vid Rhens mynningar. Huglek stupar och hans unge son Hårdråde blir satt på götarnas tron, men landet styrs under Hårdrådes minderårighet av hans kusin Beowulf.

Hos svearna har tvister uppstått. Efter Angantyrs död härskar hans äldste son Ottar Vendelkråka. När Ottar avled någon tid efter Hugleks härfärd till Frisland, uppstod tronstridigheter mellan Ottars söner Adils och Emund och deras farbroder Ale den uppländske. Adils och Emund gjorde uppror mot Ale men måste ge vika och fly till västgötakungen Hårdråde. För att straffa den gästvänlighet, som Hårdråde visat dem, gör Ale ett krigståg mot götarna, och i den striden omkommer Hårdråde.

Då övertalas Beowulf, som på mödernet var besläktad med kungaätten, att bestiga götarnas tron. När han nått ålderdomen efter 50 års regering, då händer det att en av hans trälar flyr och tar sin tillflykt i ett gammalt gravröse. Där finner han en drakes håla med en väldig guldskatt. Trälen lyckas stjäla ett dyrbart kärl och ta det med sig tillbaka för att försona sig med Beowulf. Men draken märker snart förlusten, och upptänds av vrede. Den ger sig ut om nätterna för att utspy eld, ödelägga landet och döda Beowulfs undersåtar. Då vill Beowulf än en gång pröva sina krafter i strid, och beger sig med sina tappraste krigare till drakens håla. Beowulf slåss med draken, men i striden sviker honom hans goda svärd, och han ansätts hårt av draken. När hans män ser detta bleknar de av fasa och springer iväg. Bara den yngste av dem, Viglav, Beowulfs frände, stannar vid sin herres sida, och kommer honom till hjälp. Beowulf beslutar sig för att bege sig in i hålan och frågar vilka som har modet att följa med honom – bara Viglav vill hellre dö än svika sin herre. Men även Viglav blir rädd och tittar mest på. Plötsligt får Beowulf ett mäktigt hugg i halsen av draken, och han faller dödligt sårad till marken. Viglav rusar fram och stöter sitt svärd till hjaltet in i monstrets buk. Viglavs ena hand sveddes då bort av det glödheta blodet. Viglav bär ut kung Beowulf, och vilande mot gravkumlets vägg, uttalar han diverse profetior om hur götarnas folk ska komma att strida mot svearna. Beowulf dör av sina sår, men före döden får Beowulf skåda de härliga skatter han vunnit. Skamsna kommer de andra kämparna nu fram och bär sin konung ur högen, för att föra honom till den sista vilan. Därefter lägger hans sörjande kämpar hans lik på gravbålet. Guldet vågade ingen röra, utan det fick följa kungen i döden. Till hans minne kastade man upp en väldig hög över Beowulfs stoft och drakens skatter. Gravhögen lades på en mäktig höjd som överblickande havet och var större än någon tidigare skådat i Götaland.

Flera platser i Västergötland, bland andra Skalunda hög och Kinnekulle i Götene kommun vid Vänerns sydöstra strand har utpekats som Beowulfs sista viloplats.

PERSONGALLERI

GÖTAR


SVEAR, DANER OCH HADOBARDER


1 En hel del av personerna och händelserna i Beowulf finns även omnämnda i Widsith (en torr forndikt på 143 rader från 600-talet som behandlar tiden fram till 500 AD), Ynglingatal (författad på 900-talet av Tjodolf av Hvin (860-935), som var hovskald hos kung Harald Hårfager), Gesta Danorum (av Saxo Grammaticus från början av 1200-talet), Ynglingasagan (som skrevs av Snorre Sturlasson ca 1230), samt några andra sagor.

Så här står det om kung Huglek i Liber Montrorum från 700-talet:
”Nu finns det också sådana monster som har en förunderlig kroppsstorlek, nämligen kung Huiglaucus, som härskade över götarna och dödades av frankerna. Redan när han var tolv år gammal kunde ingen häst bära honom. Hans ben är bevarade på en holme i Rhen, där floden flyter mot havet, och uppvisas som ett underverk för människor som kommer från avlägsna platser.”

2 Namnet Grendel kan komma av det fornnordiska ordet grund, dvs. mark eller djup, eller från det fornnordiska grindill dvs. storm, eller grenja dvs. buk, mage. I en anglosaxisk skrift från 931 AD, kan man läsa om en Grendel-mere, eller en sjö i vilken trollvarelser levde; det fanns en sådan sjö i Wiltshire, och en alpin i Grindewald. På mellanengelska betyder grindel argsint. Grendel var en demon som var synnum beswenced, syndiga bekymmer; han var Guds fiende, den som gjorde illa; den förbannade; den onde i helvetet.

8 nov. 2012
Rubrik Medlem Läst av Postat

  Lite om Beowulf

Public Service 3715 08/11 18:41

  Re: Lite om Beowulf

Anonym användare 583 08/11 22:02

  Märks det så tydligt?

Public Service 553 08/11 22:13

  Re: Märks det så tydligt?

Anonym användare 700 08/11 22:49



Beklagar men endast registrerade användare får skriva inlägg på detta forum.

Klicka här för att logga in

Användare Online

Gäster: 5
Web Analytics