Välkommen! Logga in Bli medlem

avancerad

Midvinterblot

25/12 22:14
0 votes were received.
All visitors can vote.
Rate this post:



Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Viktor Rydberg, Tomten, 1881.


Midvinter kallas tiden kring det astronomiska vintersolståndet. Vintersolståndet har ofta associerats med födelse/död och midvinternatten betraktades som en helig natt, då man firade att solen vände och att det går mot ljusare tider. I fornnordisk religion var midvintern årets viktigaste högtid då man höll offerfest, julblot eller det så kallade midvinterblotet för att blidka gudarna att låta solen komma åter.


Blot är släkt med gotiskans blôtan i meningen "dyrka, tillbedja", och forntyskans bluozan, i betydelsen "offra". Det var sed i Svitjod att det i februari skulle vara huvudblot i Uppsala, enligt Snorre. Då blotades för fred och för kungens seger. Då hölls också alla svears ting, och det var marknad och handelsstämma, och den fortsatte efter att Svitjod blivit kristet. Disablot till exempel var för att utröna hur årets skörd skulle bli, medan riksblotet inte hölls varje år.

Adam av Bremen har skrivit lite om hur det gick till i Gamla Uppsala i Svitjod:
”Tor var den mäktigaste av dem och härskade över åska och blixt, vind och regn, solsken och gröda. Han var placerad i mitten med en spira i sin hand, och på hans sidor satt Oden, krigsguden, i full beväpning och Frej, freds- och kärleksguden, försedd med en väldig stående manslem. Alla de hedniska gudarna är tilldelade präster som frambär folkets offer. Om farsoter eller hungersnöd hotar offrar man till Tor, vid krig till Oden och vid bröllop till Frej.
Vart nionde år har man niodagarsblot, en gemensam fest där folk från hela sveariket deltar. Då offrar man nio stycken av varje varelse av manligt kön, även människor, och kropparna hängs upp i en lund nära templet. Ingen får utebli från dessa blot och alla sänder gåvor till helgedomen, såväl kungarna som folket. De som antagit kristendomen måste köpa sig fria från deltagande, något som är grymmare än varje straff."


I Snorres Ynglingatal kan man läsa skrönor om sveakungar som blotat i hednatemplet vid Gamla Uppsala.

Kung Domalde av Ynglingaätten (sent 200-tal) var son till Visbur. Det var svält och nöd under hans tid. Det blotades mycket för att blidka gudarna. Första året offrades oxar. Andra året offrades människor. Hövdingarna samlades till råd, det tredje året, och det beslöts att man var tvungen att offra kungen. Så skedde och offerplatsen rödfärgades av hans blod.
Kung Ane den gamle av Skilfingaätten (sent 400-tal) blev bortjagad från Uppsala flera gånger och flydde då till Västergötland, men återkom ständigt. Lär ha offrat nio av sina söner till gudarna för att få ett långt liv. Till sist ska han ha blivit så gammal att han bara kunde ligga till sängs och dricka mjölk ur ett dryckeshorns smalände. Han sägs ligga höglagd i Odenshögen i Gamla Uppsala.
Kung Adils den store var son till Ottar Vendelkråka. Adils var kanske grundaren av det nuvarande Sverige genom sin seger över Ale Uppländske på Vänerns is då Svea och Göta riken slogs ihop. Adils var känd för sina fina hästar. Vid bloten i Gamla Uppsala red han i en kultisk ritt runt Disarsalen och hästen snubblade. Adils föll av och spräckte huvudet mot en sten. Han sägs vara höglagd i den s.k. Torshögen, den största högen i Gamla Uppsala. Utgrävningarna visade ett lik från ca 575 på en björnfäll, med två hundar och rikt gravgods.
Anund Gårdske (ryske) var kristen. Han hann sitta på tronen i fem år innan nästa offerfest i Uppsala 1075, och då han vägrade att blota avsattes han. Anund ersattes av Håkan Röde, ca 1075–1079 som togs till konung mot att han fortsatte bloten och att han gifte sig med ”unge Olofs mor”, sannolikt Erik Hedningens änka.
Kung Inge den äldre var ivrig kristen och många kyrkor byggdes under hans tid, likaså tillsattes flera biskopar. Han fördrevs vid blotfesten i Uppsala 1084 genom stenkastning på grund av hans kristna nit och vägran att "hålla gammal lag" (dvs. blota), och ersattes av sin hedniske svåger Blot-Sven.
Kung Blot-Sven korades till konung och ska genast ha återupptagit bloten och vid ett stort blot i Strängnäs 1084-85 lät han stena ihjäl missionären Eskil. Efter redan tre vintrar återkom Inge från Västergötland, överrumplade och satte eld på Blot-Svens gård, och högg ner sin medtävlare när denne försökte rädda sig ur lågorna. Enligt tradition lär det ha skett på Stenby torg på Tosterön norr om Strängnäs. Blot-Sven blev vår sista hednakonung.
Erik Årsäll var son till Blot-Sven. Efter faderns död blev Erik Årsäll hedningarnas motkung mot den kristne Inge den äldre som ju var kristen. Det har spekulerats i om han slogs ihjäl vid de sista bloten i Uppsala 1087 när Inge den äldre lät bränna hednatemplet. En källa från 1400-talet säger dock att kungen bara renade templet med eld, underförstått att det gjordes om till en kyrka, som senare ersattes av en stenkyrka.


Midvinterblot är en målning på olja av Carl Larsson som mäter omkring 6,5 x 13,5 meter. Motivet är hämtat från Ynglingatal som beskriver hur svearnas kung Domalde låter sig offras i Uppsala tempel efter år av missväxt. 1910 hade Carl Larsson fått inspiration till en målning som skulle pryda den ännu tomma väggytan i Nationalmuseets övre trapphus. Han gjorde en skiss som ställdes ut på museet i februari 1911: "Här offras en kung för folkets väl (för åstadkommande av god årsväxt). Han dränkes i den heliga källan vid trädets fot (framför templet stod enligt Adam från Bremen ett träd), som grönskade hela året." Bifigurer på tavlan var småkonungar, kungens unge son på sin fars svarta häst, kungens hustru, en spelman med harpa samt dansande kvinnor.



Uppslaget väckte förvåning och betraktades mer som en excentrisk idé. Ämnet föll ju helt utanför den plan för trapphallens dekorering som beslutats av regeringen 1894. Att det återstående väggfältet skulle vara ett motiv med Gustav II Adolf struntade Larsson i och att ha ett kungaoffer från forntiden mittemot Gustav Vasas intåg föreföll omotiverat. Man fann kompositionen sakna historisk stämning, kungen befanns teatralisk, likaså offerprästen med sin höjda kniv och drottningen, som kastat sig till marken, gjorde ett groteskt intryck.

1913 gjorde Larsson en ny skiss med anhållan att väggmålningsnämnden ville "titta på, bedöma och döma skissen". I denna skiss hade Larsson ändrat motivet så att det nu föreställde en kungs frivilliga offerdöd. Fantasitemplet var nu av stockverk med takresning i enkla linjer och upptog största delen av bakgrunden. Ett träd har tillkommit, barden med sin harpa är borta och antalet bifigurer har ökat. Bland de nya figurerna finns i mitten en präst klädd i högröd kåpa som syns bakifrån. Bakom ryggen håller han offerkniven. Kungen står nu i profil med huvudet tillbakakastat, drottningen som ligger framstupa har flyttats ut mot vänstra kanten och kungasonen på hästen skyms av hövdingarna.



1 mars 1914 skrev Larsson till ecklesiastikministern att han inte längre ville ha med Nationalmuseums trapphall att göra:
"Visserligen har jag hoppats och trott, att hr statsrådet skulle hava sett saken mera stort och låtit mig efter bästa förmåga få avsluta denna målningsserie; men som jag under det svåra och dryga arbetets gång skulle känt mig bittert sakna stödet av den sympati, jag anser mig behöva, har jag nu beslutat att icke längre streta emot, utan lämna väggen åt sitt öde och ansvaret på mina motståndare, varför jag ock ber hr statsrådet icke vidare med ämnet sig omaka."

Larsson gav ändå inte upp. I ett brev till en vän skrev han: "Tro mig inte vara en sådan stackare att jag ger mig. Ånej, jag målar tavlan på egen risk." I maj 1914 började han måla Midvinterblot utan beställning i sin ateljé i Hyttnäs. Arbetet tog drygt ett år och 1915 skickade Anders Zorn en skrivelse till regeringen där han erbjöd sig att bekosta utförandet i fresk både av Gustav Vasas intåg och Midvinterblot.

21 februari 1916 avstyrkte Nationalmuseum med tre röster mot en att staten skulle inköpa målningen. Larsson betraktade utslaget som en förolämpning. Han besvarade det i tidningsintervjuer:
"Målningen kommer en gång till heder - ett gott konstverk står sig alltid, och på detta har jag verkligen arbetat med patos".

Ecklesiastikminister Westman begärde in omdömen om Midvinterblot från Bruno Liljefors och Julius Kronberg samt den österrikiske konsthistorikern Joseph Strzygowski. Alla tre hyllade Larssons verk. Kronberg menade att "Det är längesen jag fått ett så starkt intryck av något konstverk [...] den storslagna kompositionen, det mäktiga studiet, den härliga färgen [...] För mig står det som ett bland de allra främsta verken i konsthistorien, icke allenast den svenska utan överhuvud taget i hela konsthistorien..." Strzygowski menade att "Det synes mig rent av vara en plikt att tillförsäkra hans arbete fullständig seger." Den 20 juni avsade sig Larsson det vidare arbetet med Nationalmuseum. Vid invigningen av Liljevalchs konsthall i mars 1916 visades Midvinterblot på den största väggen i den största salen.

Ur Larssons självbiografi Jag:
"Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta. Och dock var det nog det bästa där skedde, ty nu säger mig min intuition - igen! - att denna målning med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta, hedras med en vida bättre plats."

Efter Larssons död fanns tavlan på Arkiv för dekorativ konst i Lund i närmare 40 år. I mitten av 1980-talet såldes tavlan av Carl Larssons efterlevande till en konsthandlare som erbjöd Nationalmuseum att få köpa tavlan. Nationalmuseum tackade nej. Tavlan erbjöds istället Historiska museet som dock inte kunde betala den begärda summan. Ägaren sålde 1987 tavlan på Sotheby's i London för drygt 10 miljoner kronor. Den köptes av japanen Hiroshi Ishizuka som dock lånade ut den till Nationalmuseum vid dess 200-årsjubileum 1992. Med hjälp av pengar från olika stiftelser samt donationer kunde Nationalmuseum köpa Midvinterblot sommaren 1997 för 14,6 miljoner kronor.



25 dec. 2012
Rubrik Medlem Läst av Postat

  Midvinterblot

Public Service 2688 25/12 22:14

  Jag gillar särskilt

Anonym användare 607 25/12 23:59

  Igor Stravinsky - Våroffer

Public Service 602 29/07 09:39

  Vintersolståndet 2013

Public Service 663 22/12 12:18

  Vintersolståndet 2015

Public Service 436 21/12 15:16



Beklagar men endast registrerade användare får skriva inlägg på detta forum.

Klicka här för att logga in

Användare Online

Gäster: 21
Web Analytics