Välkommen! Logga in Bli medlem

avancerad

Gudsgenen

24/05 20:41
0 votes were received.
All visitors can vote.
Rate this post:



Hypotesen om gudsgenen går ut på att en specifik gen (VMAT2) predisponerar människor till andliga eller mystiska upplevelser. Bakom idén står genetikern Dean Hamer, chef för Gene Structure and Regulation Unit vid US National Cancer Institute, och författare till boken God Gene; How Faith Is Hardwired into Our Genes (2005).

Hypotesen om gudsgenen bygger på en kombination av studier i beteende, genetik, neurobiologi och psykologi. Hypotesens viktigaste argument är: 1) andlighet kan kvantifieras genom psykometriska mätningar; 2) den underliggande tendensen mot andlighet är delvis ärftliga; 3) en del av denna ärftlighet kan hänföras till genen VMAT2, 4) denna gen verkar genom att förändra monoaminnivåerna; och 5) andliga individer gynnas av det naturliga urvalet eftersom de är begåvade med en medfödd optimism, som ger positiva effekter på antingen fysisk eller psykisk nivå.

Enligt denna hypotes är gudsgenen (VMAT2) ett fysiologiskt arrangemang som ger förnimmelser som av vissa förknippas med mystiska upplevelser, bland annat Gud eller andra väsens närvaro, eller mer specifikt andlighet som ett sinnestillstånd.

Baserat på psykologen Robert Cloningers forskning är denna tendens mot andlighet kvantifierad på en självtranscendensskala, som består av tre sub-set: "självglömska" (som tendensen att bli helt absorberad av någon aktivitet, till exempel läsning); "transpersonell identifikation" (en känsla av samhörighet med ett större universum); och ”mysticism" (en öppenhet att tro på sådant som förblir obevisat, exempelvis Extrasensorisk perception, ESP). Cloninger föreslår att sammantaget är dessa mätningar ett rimligt sätt att kvantifiera hur andlig en person känner sig.

Självtranscendens visade sig vara ärftligt genom klassiska tvillingstudier som utförts av Lindon Eaves och Nicholas Martin. Tolkare av dessa studier hävdar att vissa religiösa övertygelser (t.ex. tron på Jesus) saknar genetisk grund, utan är istället memes, kulturella enheter som överförs genom imitation (icke-genetiska metoder).

För att identifiera några av de specifika gener som är involverade i självtranscendens, analyserade Hamer DNA och personlighetsdata från över 1,000 personer, och identifierade en viss gen med en signifikant korrelation - VMAT2. Den kodar för en monoaminsändare som spelar en viktig roll i regleringen av hjärnans nivåer av kemikalierna serotonin, dopamin och noradrenalin. Dessa monoaminsändare spelar i sin tur en viktig roll i regleringen av hjärnaktiviteter i samband med mystiska föreställningar.

Den evolutionära fördel detta kan ge, eller om det kan vara en bieffekt av en särskild anpassning, är ännu inte helt utforskad. Dr Hamer har dock antagit att självtranscendens gör människor mer optimistiska, vilket gör dem friskare och sannolikare att få fler barn.

Även om det alltid är svårt att avgöra en gens många samverkande funktioner, verkar VMAT2 vara involverad i transporten av monoaminoneurotransmittorer över hjärnans synapser. PZ Myers säger: "Det är en pump. En liten pump som ansvarar för förpackningen av en signalsubstans för export under hjärnans aktivitet. Ja, det är viktigt, och det kan även vara aktivt och nödvändigt under högre processing, såsom vid religiöst tänkande. Men en sak som det inte är, det är en "gudsgen".

Carl Zimmer hävdade att VMAT2 kan karakteriseras som en gen som står för mindre än en procent av variansen i värderingar av självtranscendens. Dessa, säger Zimmer, kan betyda allt från att tillhöra Miljöpartiet till att tro på ESP. Zimmer påpekar också att teorin om en gudsgen bara bygger på en opublicerad, otryckt studie. Emellertid konstaterar Hamer att betydelsen av VMAT2 inte är att förklara alla andliga eller religiösa känslor, utan snarare att visa mot en neurobiologisk väg som kan visa sig vara viktig.

John Polkinghorne, anglikansk präst, medlem av Royal Society och teolog vid Liverpool Cathedral, blev tillfrågad av den brittiska dagstidningen The Daily Telegraph om en kommentar till Hamers teori. Han svarade: "Idén om en gudsgen går emot alla mina personliga teologiska övertygelser. Du kan inte dissekera tron ner till den minsta gemensamma nämnaren för genetisk överlevnad. Det visar på fattigdomen i det reduktionistiska tänkandet.”

"Walter Houston, teolog och präst i Mansfield College, Oxford, sade till Telegraph: "Religiös tro är inte bara relaterad till en persons konstitution, det är relaterat till samhälle, tradition, karaktär - allt är inblandat. Att ha en gen som kan göra allt det där tycks mig ganska osannolikt.”

Hamer svarade att förekomsten av en sådan gen inte skulle vara oförenlig med existensen av en personlig Gud: "Religiösa troende kan peka på existensen av gudsgener som ytterligare ett tecken på skaparens uppfinningsrikedom - ett smart sätt att hjälpa människor erkänna och omfamna en gudomlig närvaro." Hamer noterar upprepade gånger: "Denna bok handlar om huruvida Gudsgener finns, inte om huruvida Gud finns."

[en.wikipedia.org]
Rubrik Medlem Läst av Postat

  Gudsgenen

Public Service 3118 24/05 20:41

  Religiositet och gudsgenen

Public Service 408 20/06 13:11



Beklagar men endast registrerade användare får skriva inlägg på detta forum.

Klicka här för att logga in

Användare Online

Gäster: 28
Web Analytics